Annorlunda pekbok

Nu har vi läst, fascinerats av och skrattat åt den nyaste pekboken i huset flera gånger. Vi har lärt oss att det som sitter på handleden inte är en ”klocka” utan en ”tidsindikator” och att det jag brukar bära med mig inte är en ”handväska” utan en ”accessoar”. Även om det nog kanske är just de simpla begreppen som gäller för just de exemplar jag har :-). Detta är inte en vanlig pekbok där barnet känner igen sin vardag (i alla fall inte mitt barn som varken har sett till ett privatjet eller en sportbil :-), utan en färgsprakande exposé över den rikaste överklassens prylar. Jag gillar det jag uppfattar som humor och sonen gillar de starka färgerna och de rena bilderna. Och självklart gillar han att ta på boken, som naturligtvis är lika len som sammet på omslaget!

Nya erfarenheter

Nästan ett och ett halvt år sedan jag skrev något här. Mycket har hänt sedan dess, framför allt har jag blivit mamma till en fantastisk son, som nu snart är åtta månader. Det betyder att jag nu mest läser pekböcker. Några av våra favoriter just nu är:

 Liten och stor av Stina Wirsén. En underbart tecknad bok utan ord som visar skillnaden mellan liten och STOR. Här finns hundar, fiskar, hus och bilar bland annat. Och bara blicken den STORA fisken ger den lilla fisken gör boken värd att öppna. Vi kan läsa den flera gånger i sträck och det finns alltid något nytt att titta på.

 

 

 Litens många ansikten och Litens bästa saker av Nina Frid. Två fotopekböcker om Liten som visar upp favoritsaker och olika ansiktsuttryck. Vi kan titta på bebisen hur mycket som helst, prata med henne (honom?), le mot det glada ansiktet och trösta det ledsna.

Första pekboken. Här finns foton på saker som de flesta bebisar stöter på under en dag. Man kan läsa den som en historia från morgon till kväll, eller bara titta på de olika sakerna och prata om vad det är, vilka färger man ser och vad man gör med dem.

Hemsidor för barnlitteratur

Många förlag och författare fixar egna hemsidor till sina barnboksfigurer. Senast i raden är en fullmatad sida för Petrinideckarna, som hittills har löst mysterier i tolv böcker skrivna av Mårten Sandén. Det är en snygg sida med massor att läsa om för alla fans till de detektiviska tvillingarna Petrini där man till exempel kan tävla om signerad bok eller bli månadens Petriniläsare.

Andra bra exempel på bokfigurer som finns på nätet är:

• Kalle Skavank, mysterielösande ”kioskdeckare” som gör livet osäkert för brottslingar i Stockholms södra förorter. Författare är Petrus Dahlin.
• Zäta-böckerna av Elsie Petrén är ordentligt spännande, med en tjej som med hjälp av vissa förmågor kan avslöja brottslingar.
• LasseMaja, Martin Widmarks populära huvudpersoner som även de löser brott, har också egen sida.
• Eva och Adam, inga detektiver, men väl humor, kompisar och skola skrivna av Måns Gahrton
• Kråke-böckerna, faktaböcker för de lite mindre barnen har en egen bokklubb. Författare Marie Bosson Rydell.
• Prinsess-böckerna av Per Gustafsson är underbara för såväl barn som vuxna. Här kan man bland annat se hur tecknaren arbetar, från idé till skiss och färdig bild.

Myran och gräshoppan

Författare: Katie Daynes

Illustrationer: Merel Eyckerman

Översättning: Annika Johnsson

B Wahlströms, 2010

Det har kommit en hel del nya böcker med fabler den senaste tiden. Detta är en variant av Aispos historia om den hårt arbetande myran och den late gräshoppan. På sommaren hånas myran för sitt idoga samlande men när vintern kommer ligger gräshoppan där frusen och hungrig. Myran är storsint och bjuder in sin vän och gräshoppan lovar att han ska arbeta bättre nästa sommar. Efter berättelsen finns pyssel där man ska para ihop rätt bilder med rätt text och hitta fel i teckningar. Det är en trivsam lästräningsbok med bara cirka 75 ord på de 23 sidorna. Kan passa bra i ett fabeltema.

Satans torn

Författare: Daniel Zimakoff

Illustrationer: Rasmus Bregnhøi

Översättning: Catharina Andersson

Förra året läste jag ”Djävulsbacken” av Zimakoff med stor förtjusning, trots att jag hisnade lite när jag tänkte på killen som stod längst upp i den stupande backen och var rädd för att cykla nerför den med en skraltig cykel. Den känslan är ingenting mot den svindel jag får av Satans torn. Här är det Jon som ska få killarna i klassen att sluta retas genom att våga klättra högt upp i ett torn. Och visst antar han utmaningen efter att först ha försökt slingra sig ur hela äventyret. Hans klättring och bilden när han står överst med en flagga gör att jag får ett riktigt sug i magen. Hu. Stackars pojk! Inte blir det bättre när vakten närmar sig och Jon måste skynda sig ner.

Jag kan ibland tycka att det finns för många böcker där barn måste klara sig själva mot taskiga jämnåriga, ofta genom att göra något riktigt dumt eller farligt. Var är alla vuxna som kan förhindra mobbning och utfrysning? Men jag kan samtidigt inte annat än fascineras av denna korta historia som förutom bevisandet av sitt mod också rymmer frågor om att vara annorlunda. Jons föräldrar är religiösa och Jon är den enda eleven i klassen som går i kyrkan. Men tror han själv på Gud? Vi anar vissa spänningar i familjen och det är lätt att förstå Jons tankar.

Fågel, fisk eller mitt emellan

Författare: Hippas Eriksson

illustrationer: Emma Göthner

Liber, 2010 (Lilla Biblioteket A)

Rami och hans lillebror Darin leker inne eftersom det regnar. Rami föreslår att de ska leka gömma nyckel och förklarar reglerna för Darin. Lillebror inte bara förstår, utan lyckas också skoja till leken lite för Rami. På mindre än 200 ord lyckas Eriksson/Göthner presentera en vardagshändelse med knorr och för nybörjarläsaren kan säkert detta vara en lagom träningsbok.

Vilma på Naxos

Författare: Cecilia Lidbeck

Illustrationer: Jessica Lindholm

B Wahlströms, 2010

Böckerna om Vilma ingår i serien Läsegrodan Grön som är lättläst för barn som precis kommit igång med läsningen. Den här gången åker Vilma på semester och vi får vara med om flera spännande händelser, den lite läskiga flygresan och sedan när hon kommer bort från sin familj utan att hon kan språket. Men som tur är tar en snäll konditor hand om Vilma och hon hittar sin familj igen. Böckerna om Vilma är alla välskrivna och vältecknade och på väldigt lite text lyckas författare och illustratör förmedla små vardagsäventyr. Eftersom den handlar om något som många barn upplever, eller vill uppleva, kan den säkert locka många läsare.

Svart magi

Förra året kom fantasyserien Alvdrottningens riddare av den danske författaren Peter Gotthardt. Den är främst skriven för yngre barn, 6-9 år, och har en tydlig sagokoppling. Stallpojken Hassel hjälper flickan Nejlika mot en grym jätte. Bilderna är stämningsfulla och historien lagom spännande.

Nu kommer en serie för lite äldre barn, Det förtrollade slottet och den första delen heter Svart magi. Tjejerna Pop (Anna), Rufs (Siri) och Pinnen (Lina) utforskar ett ödehus och dras där in i ett magiskt äventyr. Redan i första kapitlet presenteras det gamla huset, som liknar ett slott. Pinnen misstänker att det spökar där och har egentligen ingen lust alls att utforska det, men hon följer med sina mer våghalsiga kompisar. Väl inne går de genom en korridor och hamnar i ett rum som faktiskt verkar bebott. Och det är det också, av den onde trollkarlen Malus. Han har precis skaffat alla ingredienser till en brygd som ska ge honom enormt stor makt. Men när han ska skära hjärtat ur en duva kan inte Rufs hålla sig. Hon attackerar Malus och tillsammans lyckas tjejerna tillfälligt oskadliggöra honom och de flyr ut på slottets baksida. Äventyret har börjat. Här möter de den gode trollkarlen som hjälper dem tillbaka till den vanliga världen, men om man har tur som läsare så ligger redan del två i serien och väntar, Magisk kärlek.

Denna första del lovar gott. Det är riktigt läskigt och bilderna hjälper till att skapa rätt fantasykänsla. Dessutom ett plus för den lättlästa texten som är luftigt satt utan att det känns som en nybörjarläsarbok.

Hannes och Hugo

I alla tider har människan hamnat i konflikter. Vi kan uppröras över folks seder, deras utseende, något de sagt, vad de heter eller att vi bara inbillar oss att vi vet något om någon annan som upprör oss. Det är inte alltid logiskt och det är nästan alltid väldigt dumt.

Rotraut Susanne Berner presenterar i Hannes och Hugo en liten by där hundarna och hararna hatar varandra. Familjerna bråkar med varandra enligt ett mycket välgjort schema. Hundarna retas med hararna på måndagar, onsdagar och fredagar. Hararna ger igen på tisdagar, torsdagar och lördagar. Men i varje familj finns en liten kille som gärna vill vara med på en springtävling, Hannes Hare och Hugo Hund. De bestämmer sig för att trotsa sina familjer och rymmer ut och ställer sig på startlinjen. Mitt i loppet blir de tvungna att samarbeta för att rädda Marie Gris som förirrat sig. Tillsammans löser de uppgiften, får medalj och pris – ett par rullskridskor! Barnens samarbete gör att det gamla grollet glöms och nya traditioner införs. Nu åker Hannes Hare rullskridskor måndagar, onsdagar och fredagar och Hugo Hund åker tisdagar, torsdagar och lördagar.

Det här en lättläst version av ett klassiskt tema. Det är bara tre-fyra rader text och tecknade bilder på varje sida. Jag tror nog att historien fungerar som högläsning och diskussionsbok för fem-sjuåringar. Den kan säkert funka att läsa själv också för lite kluriga barn. Skulle jag ge betyg blir det en trea, men det är en bok som växer vid flera genomläsningar.

Mitt liv som apa av Mårten Melin

För några år sedan kom Ingelin Angerborns Önskestjärnan ut. Den handlar om Astrid som har haft världens sämsta dag. När hon kommer hem bråkar hon dessutom med sina föräldrar och känner sig ensam och oälskad. Tänk om man kunde vara någon annan! På kvällen går hon ut med mamma och plötsligt ser de ett stjärnfall. Mamma säger att man kan önska sig något och Astrid önskar att hon var en hund. En hund är alltid populär. Astrids önskan slår in. Hon förvandlas till en hund och hemma verkar det som om de aldrig har haft en flicka i huset. Handlingen är drastisk, rolig och lite omtumlande.

När jag läste Mitt liv som apa, som kom nu i år, tänkte jag genast på Önskestjärnan. Här är det Alma som förvandlas till ett djur. Hon går hem från skolan en dag och råkar, ve och fasa, trampa på en A-brunn. En märklig man säger att, jaha, nu förvandlas du till en apa. Och tänka sig, nästa dag när Alma tittar sig i spegeln så är hon en apa. Hennes föräldrar minns att hon varit en flicka och blir förkräckta när de ser sin dotter, men skickar iväg henne till skolan som vanligt. Men där skrämmer hon barnen och rektorn får ringa hem och be att de hämtar henne. Vad gör man då med en apa? Hennes föräldrar kör henne till zoo … Jag tyckte mycket om den här boken, trots den läskiga förvandlingen och föräldrarnas något märkliga beteende. Det är skönt att allt inte behöver vara tillrättalagt och dessutom löser sig allt på slutet. Alma måste naturligtvis trampa på en M-brunn så att hon blir Människa igen! Det här är en rolig läsa-själv-bok för barn som läser hyggligt bra, från 6 år och uppåt.