Satans torn

Satans tornFörfattare: Daniel Zimakoff

Illustrationer: Rasmus Bregnhøi

Översättning: Catharina Andersson

Förra året läste jag ”Djävulsbacken” av Zimakoff med stor förtjusning, trots att jag hisnade lite när jag tänkte på killen som stod längst upp i den stupande backen och var rädd för att cykla nerför den med en skraltig cykel. Den känslan är ingenting mot den svindel jag får av Satans torn. Här är det Jon som ska få killarna i klassen att sluta retas genom att våga klättra högt upp i ett torn. Och visst antar han utmaningen efter att först ha försökt slingra sig ur hela äventyret. Hans klättring och bilden när han står överst med en flagga gör att jag får ett riktigt sug i magen. Hu. Stackars pojk! Inte blir det bättre när vakten närmar sig och Jon måste skynda sig ner.

Jag kan ibland tycka att det finns för många böcker där barn måste klara sig själva mot taskiga jämnåriga, ofta genom att göra något riktigt dumt eller farligt. Var är alla vuxna som kan förhindra mobbning och utfrysning? Men jag kan samtidigt inte annat än fascineras av denna korta historia som förutom bevisandet av sitt mod också rymmer frågor om att vara annorlunda. Jons föräldrar är religiösa och Jon är den enda eleven i klassen som går i kyrkan. Men tror han själv på Gud? Vi anar vissa spänningar i familjen och det är lätt att förstå Jons tankar.

Annonser

2 svar

  1. Kanske man borde läsa?

  2. Härligt med bra böcker i den här ålderkategorin. Spana gärna in blogginlägget om Petrinideckarna på Ordetochboken! Har du läst dem?

    🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: